Djurgården hade avslutat vårsäsongen med fyra poäng på två matcher och många talade trots 0-0 borta mot hopplösa jumbon Örgryte om en vändning. När serien startade igen efter uppehållet såg det dessutom tämligen annorlunda ut både bland spelare och ledare. Ut hade Zoran Lukic gått och in kom DIF-legenden och Andrée Jeglertz förre kollega Steve Galloway. Bland spelarna hade Vasalunds Yosif Ayuba anslutit och gick direkt in i startelvan. Mattias Jonson och Patrik Haginge gjorde sina första matcher på ett bra tag.
Fartfylld inledning
Matchen inleddes i ett med årets mått mätt vansinnigt tempo från hemmalaget. Chans på chans skapades mot ett orutinerat och skadedrabbat HIF-försvar (laget saknade tre ordinarie backar). Framåt bjöd skåningarna inte upp till någon vidare dans i Henrik Larssons frånvaro. I den 13:e matchminuten fick Djurgården en hörna efter att Daniel Sjölund skjutit ett lågt skott utifrån. Samme Sjölund slog hörnan som via Jonsons huvud reflexräddades av Helsingborgs duktige målvakt Pär Hansson. Bollen hamnade till slut hos Hrvoje Milic på vänsterkanten som slog tillbaka bollen in mot straffpunkten. Där dök Patrik Haginge upp helt omarkerad och kunde nicka in bollen vid den bortre burgaveln. Ett välförtjänt ledningsmål såsom matchen startats.
Några minuter efter målet reste sig bortalaget och började slå fler bollar längs marken på löpande Erik Sundin och René Makondele. Till slut blev det så farligt att Sundin chippade bollen över Pa Dembo Touray mot mål men precis innan den passerade mållinjen kunde målskytten Haginge rensa undan. När HIF-pressen var som störst kontrade DIF. Sebastian Rajalakso slog en crossboll till Milic på vänsterkanten som passerade sin back och sprang mot straffområdet. Inspelet touchades snyggt av Boyd Mwila och bollen var upplagd för Rajalakso, han som startat anfallet. Skottet gick in precis invid stolpen och 2-0 var ett faktum. Detta var då det bästa anfallet Djurgården skapat under säsongen och frågan är om det i skrivande stund inte fortfarande är det.
HIF nära men inte mer
Den första halvleken avslutades i ett lägre tempo och i den andra var det försvarsspel som var prioriterat i DIF-lägret. En trött Mattias Jonson lämnade planen och ersattes av Mikael Dahlberg med målet att kunna slå lite längre bollar på den gänglige norrlänningen. Men det var den andra anfallaren, Mwila, som på en retur från Yosif Ayubas skott kunde skapa den andra halvlekens första riktiga chans. Målvakten Hansson hann dock upp honom och slängde sig efter hans fötter vilket fick till följd att Mwila skadade sig. När han behandlades av DIF:s läkare stod Helsingborg för ett mycket snyggt anfall där bollen gick från mittbacken Hannu Patronen, via Makondele och Erik Sundin in till unge anfallaren Rasmus Jönsson som krutade in reduceringen bakom en chanslös Touray. Här trodde många att Djurgården skulle få det svårt att hålla undan matchen ut.
Bortalagets mål gjorde också så att hemmalaget backade hem ytterligare och under ungefär tio minuter kändes det som att en kvittering låg i luften. Men efter det, under matchens sista kvart, började DIF spela enklare och lugnare samtidigt som den värsta HIF-pressen uteblev. Mittlåset med Haginge och Toni Kuivasto fungerade på bästa sätt trots att Yosif Ayubas debut på vänsterbackspositionen lämnade en del att önska. Det slutade i alla fall 2-1 till Djurgården och många talade om att det vänt. Tyvärr stämde inte det men hemmamatchen mot Helsingborg är i alla fall något som spelarna kan ha i minnet nu när lagen ska mötas igen, den här gången på Olympia.