Motståndarkoll: Brynäs IF

Dela gärna!

Till skillnad från DIF tog sig Brynäs till slutspel ifjol tack vare en sjundeplats i tabellen. Man gjorde det av i stort sett en enda anledning. Målvakterna. Supertalangen Jacob Markström storspelade men petades stora delar av säsongen av den än bättre reserven Anders Lindbäck. Han har nu stuckit till Timrå och kvar finns en oerhört pressad Markström samt den gamla Djurgårdsjunioren Eddie Läck, senast i Leksand.

I slutspelet blev det dock respass redan i kvartsfinalen mot mästarna Färjestad. Förutom Lindbäck försvann även spelare som Mikael Lind, Jonathan Carlsson, Kyle Wanvig och Johan Alcén. Men framför allt så tappade laget sin bäste utespelare och målkung Daniel Widing som nu provar lyckan i schweiziska Davos. Trots hans framfart under fjolåret (23 mål på 55 matcher) åstadkom Brynäs näst minst mål i hela serien. För att få ordning på detta till i år har man därför varit ute och letat efter just målskyttar.

En målskytt som åtminstone brukade vara het hittade man direkt när det stod klart att Magnus Kahnberg inte längre var önskvärd i sitt Frölunda. Han värvades till Brynäs redan i slutet av mars. Någon månad senare anslöt den duktiga högerskytten Eero Soumervouri från Färjestad. Ingen av de båda har dock hittat rätt under de första fyra omgångarna utan har bara stått för varsin assist.

I övrigt i värvningsväg är det två namn som sticker ut. Jonas Nordquist, som sparkades från Frölunda precis innan säsongsstarten, kom in i laget efter att klubbledningen gått ut och bett supportrarna om pengar för att ha råd med honom. Så sent som under torsdagen förstärkte man laget med Södertäljes gigantiska back Kristian Kudroc som är mest känd för sina ganska fula tilltag mot motståndarnas stjärnor. I en ganska anonym backuppsättning som den i Brynäs kan han dock sticka ut även på ett positivt sätt.

Förutom målvakten Markström är det framför allt backen Lars Jonsson som betyder mest för Brynäs spel. Framåt måste DIF se upp med kanadensaren Stephen Dixon, lagkaptenen Andreas Dackell och veteranen Ove Molin. De är de enda namnen som sticker ut i en annars till synes tunn samling forwards.