Supporterintervju inför derbyt: Rickard Isacson

Dela gärna!

Namn: Rickard Isacson
Ålder: 24 år.
Sektion: M höger.

1. Varför är DU på Råsunda den 9:e augusti?
För att det inte finns någonting jag hellre gör än att vara på Råsunda den 9:e augusti. Det är ingen hemlighet att vi ligger pyrt till, och det är inget snack om att det är nu vi behövs på läktarna. Det är jobbigt att förlora, det är hemskt att gå till plugget eller jobbet när vi har tappat ytterligare en match i slutskedet, man dör lite inombords när vi tappar placering efter placering.

Men sen vänder det – för det kommer det göra. Då vill jag vara med, då vill jag känna att jag var en del av vändningen, då vill jag fira segern som om det vore ett SM-guld, då vill jag kunna stå på läktaren med gåshud, då vill jag flina åt bajare, då vill jag skratta åt gnagarpolaren som påpassligt hittat tillbaka till läktarna i år, då vill jag skåla med mina Djurgårdsvänner och njuta av att vi verkligen förtjänade segern – tillsammans.

2. Vad är ditt starkaste minne från en match mot bajen?
På sätt och vis är jag tacksam för att bajen finns, de har varit snälla nog att ge oss så många fina minnen där vi gått segrande ur derbyna. På 2000-talet har vi förnedrat bajarna på planen och på läktarna så många gånger att det nästan blir tröttsamt ifall allt ska nämnas. Men två sticker ut ur mängden.

För 10 år sedan fick jag ett av mina allra starkaste minnen ur ett supporterperspektiv. Bäst på planen var en gammal bajare som gjorde sitt livs match i målet, Martin Lossman. Matchen slutade 1-0 till oss, målskytten behöver inte nämnas. Men just den matchen var det annat som tog fokus. Det i mitt tycke fetaste tifot i svensk läktarhistoria, än idag, med rökbomber över hela södra läktaren i gult, rött, blått och en med dåvarande mått mätt riktigt stor klack kunde få vilken kaxig folkölsfull 14-åring som helst att fastna.

En annan match som måste nämnas är bortaderbyt 2006, drömderbyt. Bajarna fick äntligen spela på sin egen arena, äntligen skulle de få sitt hemmaderby. Äntligen skulle vi få ett riktigt bortaderby.

Det blev ett riktigt bortaderby, vi blev tilldelade den lilla bortaläktaren mot Nynäsvägen. Det blev rusning efter de få biljetterna till Djurgårdsläktaren. Det blev gemensam resa och gemensam marsch från Skärmarbrink, rätt in i ‘KGB teretory’. Vilken jävla förnedring sen. Det var helt underbart. Våra krigare gjorde 3-0 redan i paus, vår lilla tighta klack sjöng ut hela arenan. Förnedringen blev för mycket för bajarna som spräckte sin egen myt genom att förstöra allt för sig själva. Det derbyt var som en dröm, bättre än så kan det verkligen inte bli.

3. Varför har vi inte lyckats på läktarna på de senaste derbymatcherna? Hur ska vi bli bättre?
Vi har blivit för bekväma. I takt med framgångarna har vi blivit så många supportrar att det blir lättare att leva sitt supporterliv i det tysta. Man måste inte ta i så att man blir hes, det är alltid någon annan som sjunger. De högljudda är relativt sett färre, idag är det lättare att stå tyst och gömma sig.

Men folk har en fundamental feluppfattning om att det är de äldre som ska ta tag i saker, att det bara är de som stått på läktarna i 10-20 år som får ryta till. Vill du ha stämning i klacken? Gör något åt det! Snacka ihop ditt kompisgäng och se till att alla sjunger, stick ut lite! Det kommer spridas till nästa kompisgäng, som i sin tur får igång nästa kompisgäng… Ta ansvar!

Nästa fundamentala feluppfattning är att en ramsa ska skrikas på maximalt vrål i maximalt tempo under 12 sekunder. Det är inte konstigt att det blir fel då.  Ramsorna bygger på melodier, om vi verkligen försöker hålla melodin i fokus och sjunger (!) igenom hela ramsan kommer vi en bra bit på vägen.

4. Var laddar du upp innan match?
I vanlig ordning innebär ett derby för mig att jag börjar må riktigt kasst ett par dagar innan, för att på matchdag vara totalt oförmögen att fokusera på något annat än just matchen. Lyckligtvis är derbyt på en söndag, vilket innebär uppladdning direkt efter en troligtvis sömnlös natt.

Derbyt den 9:e augusti är ett utmärkt tillfälle för oss att återigen samla styrkorna och samlas i samma område. Det snackas om St Eriksplan med Vasaparken för de yngre och invadering av varenda jävla krog i hela området för oss andra. Jag ska stå på en uteservering och sjunga med en öl i handen och Djurgårdsvänner överallt runt omkring mig. Fan vad bra det kommer bli!