Så, du har ännu inte köpt ditt säsongskort till Djurgår’n Fotbolls matcher 2017? Ta det lugnt, det gör inget – det finns ännu gott om tid att ordna detta. Det är ju faktiskt nästan två hela månader kvar tills Allsvenskan drar igång för vår del, måndagen den 3 april klockan 19.00 då vi tar emot nykomlingen Sirius hemma på Stockholmsarenan. Premiärmatcher brukar alltid vara lite speciella, och den här kvällen blir säkert inget undantag. Givetvis ingår matchen mot Sirius i våra säsongskort, tillsammans med 14 andra hemmamatcher under året.
Lagom till helgen stod det också klart att Kim Källström ingår i det lag vi kommer få bevittna under 2017. Bara en sådan sak.
Men varför ska man egentligen ha säsongskort, vad är vitsen med det? För min egen del är det numera en självklarhet och så har det varit i ganska många år, men hur skulle jag försöka övertyga någon av blårandig övertygelse som tvekar och är osäker? Det är alltid svårt att för en utomstående förklara något som man själv tar för givet, men jag ska göra ett ärligt försök.
För det första vill jag inte att någon som kallar sig själv djurgårdare ska vara just ”utomstående”, jag vill att så många som möjligt så ofta som möjligt ska vara en del av det som vi lite svepande kallar för Djurgårdsfamiljen. Jag vill att så många som möjligt ska vara inkluderade i det begreppet, och det enklaste sättet att ta del av den gemenskapen är att helt enkelt gå på matcher.
Visst inverkar ibland det som kallas livet och gör så att man missar någon enstaka match på hemmaplan, men majoriteten av dem bör man helt enkelt närvara på som djurgårdare.
Visst är den här blårandiga familjen stundtals dysfunktionell och irrationell i sitt beteende, och visst kommer vi inte alltid överens med våra likasinnade vänner och bekanta, men så är det väl i de flesta familjer. Om man håller av någon eller något väldigt mycket så vill man givetvis alltid att föremålet för känslorna ska må bra som möjligt, men ibland blir man kanske lite onödigt hård och rakt på i sin kritik. Poängen är att vi behöver alla medlemmar i vår familj, och ju fler vi är desto starkare blir vi. Vi ska finnas där för Djurgår’n för att tillsammans dela medgångar och motgångar. Vi ska finnas där i vått och torrt, vi ska sjunga när vi har vinst på gång och vi ska sjunga ännu högre när det går snett.
För att bli lite mer konkret så är det ju också givetvis så att DIF på alla sätt mår bra av att ha så många säsongskortsinnehavare som möjligt. Det finns liksom ingen nackdel för en djurgårdare med att köpa och inneha ett säsongskort. Det är till att börja med ett ekonomiskt stöd till Djurgår’n – tänk vilka förutsättningar som skulle kunna skapas om vi sålde 1 000, 2000 eller kanske 3 000 fler säsongskort än vi gjort tidigare?
Det har länge tisslats och tasslats om att 10 000 sålda säsongskort är en rimlig målsättning för oss att uppnå, och det borde verkligen inte vara någon omöjlighet. Vi har flera år nu legat och stampat runt 8 000 sålda, tänk om 2017 blir året då vi tar nästa kliv och når femsiffrigt för första gången?
Att vara på plats på så många matcher som möjligt innebär givetvis också ett direkt stöd till våra spelare, och även om vi stundtals kan yttra kritik från läktarplats så handlar det ändå i första hand om att finnas där vokalt och verbalt för de spelare som för stunden utgör just den delen av vår familj. Vi har under våra första år efter flytten många gånger skapat en helt elektrisk stämning som vi vet lyfter våra spelare till nya höjder.
Varför skulle man inte vilja uppleva detta så ofta som möjligt och själv försöka vara en bidragande faktor till att skapa nya framgångar på planen?
Det finns saker och upplevelser som inte går att få i tv-soffan. Visst kan du höra att det är bra stämning, men du kan inte vara en del av den, du kan inte bidra. Visst kan du se att tifo-arrangemanget är vackert, men du kan inte vara en del av den, du kan inte bidra. Visst kan du se att spelarna höjer sig några snäpp och blir stolta när de ser och hör inramningen, men du kan inte vara en del av ett gemensamt mål- eller segerfirande. För att uppnå denna känsla behöver du vara på plats, du behöver vara närvarande, du behöver vara där DIF är.
Kim är där. Jag är där. Vi ses väl på Stockholmsarenan 2017?
/Martin Axhusen