En kärleksförklaring till Jimmie Ölvestad

Dela gärna!

Järnkaminernas vice ordförande Viktor Adolfsson skriver om sin favorit sedan barnsben som nu lagt av och ska hyllas.

Det är semifinal mot Linköping på Hovet. Den andra förlängningsperioden ska precis ta slut. Då ser jag en möjlighet. Pucken slås upp, Jimmie är fri. Han lägger pucken till rätta – och skjuter upp den i nättaket. Hovet exploderar.

Men det var inte där kärlekshistorian började. Den började faktiskt på Globen. Sedan jag var fyra-fem år gammal hade jag gått med min pappa på hockeymatch efter hockeymatch. I början var det de stora stjärnorna i laget som jag såg upp till. Micke Johansson, Espen Knutsen. De som gjorde hälften av lagets poäng.

Men 2000 och framför allt 2001 hände det något. Torpedhockeyn hade slagit igenom. Nu var de viktigaste spelarna i laget de som slet för klubbmärket tills de knappt kunde stå. Och det fanns en som gjorde allt detta och lite till: Jimmie Ölvestad.

Som nybliven tonåring tänkte jag att det var så jag skulle ha varit om jag kunnat åka skridskor ordentligt, tränat upp mig och fått chansen i DIF. Det gällde både på och utanför isen. För där har jag också alltid kunnat känna igen mig i Jimmie. Han är en vanlig, ganska tillbakadragen kille som inte höjer rösten i onödan.

Kanske var det därför han alltid var bättre när han slapp vara lagkapten. Han var ju redan laget, själen, hjärtat. Varför skulle han försöka axla någon annan roll än det?

Efter de där jobbiga åren som kapten kommer jag ihåg ångesten, som sedan kom tillbaka under flera somrar. Kommer han att få förlängt kontrakt? Jag vet inte hur många nätter jag legat halvt sömnlös med tanken att tvingas se namnet Ölvestad på ett annat svenskt lags tröja.

Jag hoppas Jimmie själv förstår hur fantastiskt glad jag är att så aldrig blev fallet. Han stannade alltid kvar i DIF.

Beskedet om att karriären är över slog ned som en bomb i Djurgårdsfamiljen, även om vissa hade misstänkt att det kunde vara över nu. Inför årets hockeysäsong är det ändå något som saknas. Jag känner mig vilsen utan Jimmie Ölvestad, han som jag haft som idol så länge jag kan minnas.

Han förtjänar att hyllas som en hjälte på torsdag. Och det är bara att hoppas att det finns spelare i laget som kan ta hans anda vidare.

Tack för allt, Jimmie.

(den här texten har även publicerats på difhockey.se)

Det finns biljetter kvar!

Köp lösbiljetter här: http://www.difhockey.se/losbiljetter

Köp kampanjpaket här (bland annat storklackskortet): http://www.difhockey.se/kampanjer

Hetsa alla som kallar sig djurgårdare – de ska vara på plats!

thumb_700.jpg