Det börjar rycka i DIF-nerverna…

Dela gärna!

Passa på att värma upp strupen redan nu efter alltför många veckor utan aggressiv hets mot patetiska motståndare och domare, utan SFGD när spelarna äntrar planen, eller okontrollerade måljubel när Johan Oremo än en gång sätter en hård vrist vid första stolpen som i derbyt mot packet från Solna. JK-doktorn ordinerar minst fem minuters provsjungning per dag redan nu för generellt bättre tryck på söndag. Hetsiga “who-are-ya”-gester och ett bra förråd av psykningar mot motståndarnas ytterbackar (á la MFF:s Joseph Elanga 2005 eller ÖIS Robin Jonsson förra året som bad om att få bli utbytt) välkomnas också. Engagemanget på söndag kommer äntligen vara på en annan nivå än VM när man sitter lite förstrött i soffan och frågar sig hur mycket ludd som egentligen får plats i naveln.

Förutsättningarna i år liknar väldigt mycket förra årets omstart av allsvenskan, då mötte vi som nu ett rött lag (Helsingborg) med massa smålänningar, från ungefär mitten av tabellen, ett lag som anses lite småfarligt men ändå har underpresterat under säsongen. Dessutom var det då som nu matchtröjans dag. En toktaggad DIF-publik fick se 2009 års kanske bästa insats och en gedigen 2-1 seger efter riktigt bra DIF-spel. Framför allt minns vi 2-0 målet som föregicks av ett riktigt snyggt anfall med få tillslag och löpningar mellan Rajalakso, Milic och Mwila innan Rajalakso placerade bollen i nät. Propagandafotboll!

Inför årets omstart finns inte Mwila kvar i truppen, Milic har inte fått mycket speltid under träningsmatcherna i sommar och Rajalakso har mest figurerat som avbytare efter skadan i våras. Vi hoppas dock att firma Oremo & Igboananike kan stå för det snabba anfallsspel som drar isär motståndarna nu när de äntligen ser ut att få chansen ihop. Men vem som avgör eller hur snyggt spelet blir är sekundärt en match som denna. Glädjen att vara tillbaka på Stadion, att få se vårt älskade DIF igen, och ett blårandigt Stockholm från Humlegården till fondläktaren är vad vi allra mest ser fram emot.