Aldrig igen

Frågor om JK, klacken, och supporterlivet

Aldrig igen

Inläggav EVK » 31 mar 2014, 12:11

Vill börja med att sända en massa kärlek och mina djupaste beklagelser till den avlidnes familj.

Att gårdagen var en, om inte den gråaste dagen för Djurgårdsfamiljen någonsin kan nog många skriva under på. En människa fick sätta livet till för att han bar "fel färger". Det är den mörka sanningen.

Det måste vara slut på det här ändlösa hat som kretsar kring oss och våra klubbar. Missförstå mig rätt, självklart ska det finnas rivalitet mellan oss och de andra. Självklart ska man kunna sjunga sånger där vi hånar både motståndarsupportrar och spelare. Jag älskar det klimatet som uppstår i ett derby t.ex. Den där "vi mot dem" känslan. Men den måste ha en gräns. Aldrig ska en annan människa utsättas för våld bara för att vi är så uppe i den hets vi har skapat eller för att personen bär en annan halsduk än vi.

Det är många som vill hålla den "Svenska supporterkulturen" som skyldig till det hemska som har hänt. Men det är något jag inte kan skriva under på i alla fall. Vi som lever i det här, för det här, ser hur mycket supporterklubbarna arbetar för att motverka alla sorters våld. Och nu mer än någonsin kommer vi behöva visa för alla andra, att vi inte vill ha med våld att göra.

Jag vill att personerna som gjort det här ska stå till svars, jag håller dem högst skyldiga för det inträffade. Men vi andra måste också se oss i spegeln och tänka på vad vi nu kan göra för att motarbeta våldet och för att det här aldrig ska hända igen.

"Martin Lundgren ‏@ZeFonz 2 tim
Vaknar med tomhet och ångest. Känner kollektiv skam och skuld över retoriken och handlingarna som ledde fram till det här.
Aldrig igen."


Såg det här inlägget av Fonzen idag på twitter och jag kan inte annat än att hålla med till 100%.
Meningen med det här inlägget var inte att få pluspoäng hos någon eller dylikt, utan jag vill bara markera att jag i alla fall har valt att för all framtid ta avstånd från meningslöst hat.
Senast redigerad av EVK 06 apr 2014, 20:07, redigerad totalt 1 gång.
Användarvisningsbild
EVK
Reservlaget
 
Inlägg: 199
Blev medlem: 29 sep 2010, 19:41
 

Re: Aldrig igen

Inläggav Lurifix » 31 mar 2014, 16:25

Finns det någon möjlighet att starta upp en fond till förmån för Stefans familj?
Inatt är hela staden vår...
Lurifix
Rekommenderad forumit
 
Inlägg: 769
Blev medlem: 26 feb 2010, 00:30
 

Re: Aldrig igen

Inläggav Nohorv » 31 mar 2014, 19:07

Lurifix skrev:Finns det någon möjlighet att starta upp en fond till förmån för Stefans familj?

Information kommer om det enligt Ludde.
Fett med inte bajen
Nohorv
U21
 
Inlägg: 58
Blev medlem: 12 dec 2013, 18:02
Ort: Stockholm
 

Re: Aldrig igen

Inläggav Sinbad » 01 apr 2014, 14:21

Vill minnas att man sa samma sak för nära 20 år sedan efter att en viss domare hade sparkats ner. Man ändrade namn och började arbeta för en mer positiv läktarkultur.
Vill på inget sätt mena att händelserna är på samma nivå och inte heller att vi ska ändra namn. Anledningen till att namnet ändrades är nog välkänd och Järnkaminerna har i mina ögon stått för en väldigt positiv förändring, men det verkar ha gått för fort och vi har inte kunnat hantera förändringen. Känns som vi fortfarande ligger väldigt långt efter och vet inte riktigt var vi ska börja städa. Våldet har börjat smyga tillbaka och stämningen är väldigt annorlunda, både här på forumet och ute på matcherna. Det känns som allting antingen är av eller på.

Jag håller med om att vi behöver kolla tillbaka i tiden och se efter var allting gick fel, hur kan vi återuppta arbetet med att göra Djurgården och Järnkaminerna till landets mest attraktiva föreningar? Tanken för 10 år sedan var att barnfamiljer inte längre skulle vara rädda för att gå på våra matcher. Är det fortfarande vår målsättning?

Förslaget med fonden är en fin gest, men ska man bara starta igång den eller ska den bli en symbol för ett större arbete? Vill man utveckla den vidare till ett aktivt arbete för en positiv supporterkultur? Är det något vi klarar av att sköta eller kommer vi behöva kontakta andra supportergrupper och arbeta gemensamt med en slags Stefan-fond?
Det skulle kunna bli riktigt stort, om vi vill göra det stort.
Att klappa händerna när klacken sjunger är som likes på en facebook-kommentar...
Användarvisningsbild
Sinbad
U21
 
Inlägg: 79
Blev medlem: 13 maj 2013, 13:10
Ort: Huddinge
 

Re: Aldrig igen

Inläggav Tordmule » 01 apr 2014, 17:03

Nohorv skrev:
Lurifix skrev:Finns det någon möjlighet att starta upp en fond till förmån för Stefans familj?

Information kommer om det enligt Ludde.


http://www.jarnkaminerna.se/2014/03/31/insamling-till-den-avlidne-djurgardarens-familj/
Tordmule
Moderator
 
Inlägg: 989
Blev medlem: 16 feb 2010, 21:57
 

Re: Aldrig igen

Inläggav Miike » 02 apr 2014, 00:22

Detta är ett ämne som till varje pris måste få ta sin tid. Just nu sörjer många fortfarande och har svårt att tänka rationellt. Jag är övertygad om att söndagen är en början till en stor attitydförändring hos många och den har förmodligen ändrat vår syn på vår supporterkultur för många år framöver. Vi behöver träffas allihopa, diskutera och fastslå hur vi vill att vår kultur ska se ut - allt i sinom tid.
Användarvisningsbild
Miike
Rekommenderad forumit
 
Inlägg: 465
Blev medlem: 05 okt 2012, 11:54
 

Re: Aldrig igen

Inläggav Anwest » 02 apr 2014, 15:12

Näst efter att min morfar, min stora hjälte och idol, dog för några år sedan har de här senaste dagarna varit de mest svarta i mitt 33-åriga liv. Jag har en klump i magen som inte vill släppa, jag har lätt till tårar så fort jag ser minsta notis om helgens match och dess för-/efterspel. Och det är i en tid där min fru är höggravid (preliminärt födelsedatum var i måndags, 31/3) med vårt andra barn, något som borde göra mig upprymd och lägga allt annat åt sidan. Men istället går de flesta av mina tankar till en avliden "familjemedlem", en Djurgårdare som ville se vårt gemensamma favoritlag spela en premiärmatch inför ett fullsatt och sjungande Olympia. En match han aldrig fick uppleva.

Det är vanligtvis lätt att slänga ut olika teorier och lösningsförslag, men nu känns det mest nattsvart. Nu, och har gjort i ett par år, känns det för hätskt för min smak. När vi tidigare har gått stora marscher har merparten haft matchtröjor och så gott som alla har haft ett gott lynne. Nu är det mycket neutrala tröjor med luvor på huvudet med tillhörande solglasögon, man ska se anonym och farlig ut. Rånarluvor är plötsligen ett populärt plagg. Det smäller en hel del bangers i samband med promenaderna och det känns som att det är mer hat än kärlek som flödar. Känns kanske som att jag raljerar och försöker vara populistisk med tanke på den uppkomna situationen, men jag har verkligen känt så här i något år eller två nu och all den här senaste skiten har bara varit som en slags bägare man tömt en cistern med vatten över, det vill verkligen inte sluta rinna över.

Återigen, det här är mer mina känslor och behöver inte vara en sanning på något sätt - men jag känner att Järnkaminerna på sätt och vis hjälpt till med den här utvecklingen med de senaste årens retorik. Järnkaminerna har kört en ganska hård linje där man beskyllt polis, SvFF och media i samband med diverse incidenter, men inte någonstans har jag sett en självrannsakan hur vi i våra supporterled själva uppför oss i samband med matcher. Det finns alltid en ursäkt att dra upp när vi gång efter gång missköter oss, det är aldrig vi som gör något fel. Det ska alltid hittas någon trigger som gör att vi ska slippa stå ansvariga för våra handlingar. Exempelvis är polisiärt övervåld en sådan. Jag säger definitivt inte att det inte förekommer, jag har själv blivit nedsprungen av poliser och har med en hårsmån klarat mig från att ha blivit träffad av en batong, men det förekommer inte utan anledning. Det finns strukturer i vårt supporterskap och element i våra led som gör att situationerna uppstår, och polisen agerar förstås därefter. Detsamma med media, fotbollsförbundet, DIF's säkerhetsavdelning och så vidare - vi ger dem anledningar till att skriva falsarier om svenskt supporterskap, avbryta matcher och ge våra motståndare 3-0-segrar. Jag tycker att det är hög tid att våra ursäkter tar slut och vi börjar ta ett gemensamt ansvar för våra handlingar och för en bättre framtid.

Det gjorde mig extremt besviken när jag såg att en av våra klackledare (jag har dock noll koll om han representerar Järnkaminerna, en Ultras-sektion eller liknande när han står på räcket och leder klacken) fångandes på bild när han maskerad sprang runt på Helsingborgs gator och deltog i bråk. Nu hade jag en konversation med honom i går och han verkade djupt ångerfull och jag tvivlar inte på uppriktigheten, men det stärker en känsla inom mig (som jag som sagt haft i ett par år) att vi som supporterförening har närmat oss de mer aggressiva falangerna (äh, varför inte nämna de i namn - DFG) och deras kultur.

Kommer det någonsin att - från Järnkaminerna - riktas ett avståndstagande från DFG's aktiviteter? Eller kommer vi att fortsätta leverera ett par nödvändiga floskler om gott supporterskap men vägra prata om elefanten i rummet?

Mvh
Andreas Westling
@anwest1
Anwest
Pojklaget
 
Inlägg: 1
Blev medlem: 02 apr 2014, 13:36
 

Re: Aldrig igen

Inläggav plingplong » 06 apr 2014, 18:19

Hej alla kaminer!

Kan inte låta bli att registrera mig som medlem, vilket gick snabbt och smidigt, skönt! Vill bara genom detta enkla inlägg förklara min känsla av tacksamhet över hur matchen idag genomfördes mot Halmstad; inga våldsamheter, inga glåpord, god stämning (trots något knepigt domslut??) och dessutom slutade matchen med vinst. Vilket dock idag, trots allt inte var det viktigaste.... TACK för att ni nu (vi) kanske till slut kan få stämning och engagemang av god kvalité och tack för att vi andra (tom JAG) nu framöver kanske kan tänka mig att gå på mitt fina Djurgårdens matcher. Och tack för fantastisk support och heder till den avlidnes minne och hans familj.
Min morfar var under Djurgårdens stora supporterklubbtid under 50-talet ordförande i klubben. Det var hans livs stora uppdrag och av hänsyn till hans livslånga stora, varma, engagemang för klubben och alla supportrar, har jag avskytt allt vad våldet kring matcherna inneburit. Jag har skämts och inte riktigt vilja kännas vid min morfars engagemang. Jag vågar inte tänka på hur han skulle känt för det som sker och har skett kring matcherna många gånger, vedervärdiga tanke. Idag tror jag han lägger sig på en ny sida i sin grav, lite mer nöjd och glad.
Och ja, jag VET att endast en liten klick förstör för så många, men kan ni våga/orka stå emot de värsta busarna, så kan det ha skett fotbollshistoria just idag.
Jag hoppas det!

52-årig idrottsintresserad tjej
plingplong
Pojklaget
 
Inlägg: 2
Blev medlem: 06 apr 2014, 18:01
 
 

Återgå till Järnkaminerna

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 2 gäster