Krönika: Den här segern var för er

En derbyseger mot Bajen. Det satt långt inne kan man säga. Inte fullt lika långt när vraken var i Superettan där de hör hemma, men ändå. Sedan de nya arenorna byggdes i Stockholmsområdet har vårt derbyfacit varit ett sorgebarn.

Flera års bedrövelser rann ur mig när Badji rann igenom och satte 3-1 via stolpen i söndags. Den glädjen i folks ögon runtomkring mig gick inte att ta miste på. Fan vad vi behövde det här.

Den där glädjen såg jag under resten av söndagen. På läktaren, på tunnelbanan, på den grymma eftersamlingen på Harry B James. Hos vänner jag sett Djurgår’n med i över tio år. Hos tidigare styrelsemedlemmar, kanslipersonal och Djurgårdare jag aldrig bytt ett ord med tidigare. Men när euforin lagt sig någon gång under tisdagen såg jag ett klipp från 3-1-målet och firandet efter matchen. Jag lade direkt märke till ansiktena längst fram.

Någon hoppar av glädje och leendet lyser upp hela Sofialäktaren. En annan står och stirrar rakt ut, som att det som precis hänt inte är på riktigt. En tredje är på väg att omfamna varenda person i sin omgivning. De är alla av ett sällsynt hårt virke. De är den yngre generationen i klacken.

När man själv helst velat glömma att man bryr sig om fotboll har de vid varje nederlag haft siktet inställt på nästa derbytifo, på nästa läktaruppvisning. De har stått och sjungit till slutet när andra gett upp. De har alltid varit på plats på matcher där andra valt att stanna hemma. De har varit först ut att köpa biljett till nästa derby. De har ändå aldrig fått något tillbaka.

Tifokrigare, junisar, kids, snorungar. Den här segern var för er. Det var förhoppningsvis en av många derbysegrar i Allsvenskan de kommande åren, men för er kommer den alltid vara speciell. Som höstkrossen mot Gnaget 2002, cupderbyt på Stadion 2003, Bergtofts show 2004 eller det magiska sista derbyt på Söderstadion 2006 varit för generationen innan er.

Jag minns när jag stod som 17-åring på Söderstadion och sjöng “Always look on the bright side of life” samtidigt när bajarna stormat och matchen avbrutits. Då hade Jones Kusi-Asare avslutat den första halvleken med 3-0 ribba in. Den känslan kommer jag aldrig glömma. Och jag är så jävla glad att era derbyminnen nu också blir ljusare och ljusare.

Låt oss se tillsammans se till att det här var vändningen.

När röken har skingrat sig står vi alltid kvar här för dig.

Viktor Adolfsson
Ordförande Järnkaminerna


Kolla in fler bilder från derbyt i vårt bildarkiv, som fylls på under veckan