Det är verkligen med extremt tuffa förutsättningar som vi går in i detta derby. Inte främst på grund av var vi ligger i tabellen, för vi ligger säkert i mitten av tabellen och kommer inte åka ur. Men så som vår säsong har förbytts från häng på toppen och drömmar om Europa till att vara ute ur Europe League och helt avsågade från toppstriden med en urusel form, ett kritiserat lagbygge och en kritiserad tränare, ja det är en sjuk förvandling på bara en dryg månad. Till råga på allt så tågar våra ärkerivaler på i toppen av tabellen och vi har en urusel derbystatistik som är enormt tärande för alla Djurgårdare.
Det är med dessa förutsättningar som drygt 4000 Djurgårdare kommer att åka till Stockholmsarenan på söndag. Att vi sålde slut våra sektioner såpass snabbt är anmärkningsvärt. Antingen är vi masochister eller så är vi de mest lojala, passionerade supportrarna som man kan hitta i vårt avlånga land som trots mängder av derbyförluster och andra besvikelser och med ett lag som är enormt nederlagstippat ändå säljer slut sin kortsida långt i förväg. All jävla heder till oss!
Men jag ska erkänna, det är inte med någon vidare entusiasm som jag kommer att bege mig till Stockholmsarenan på söndag. Jag är medveten om att det kommer att bli tufft. Jag är medveten om att vi riskerar att åka på ytterligare en förlust och tvingas stå och titta på och lyssna till hur 24 000 bajare firar segern. Men det spelar ingen roll, för jag vägrar att kasta in handduken. Egentligen har jag inte heller något val. Jag har gått och kollat på Djurgår’n i 20 års tid och mitt engagemang har snarare ökat de sista åren.
Att vara Djurgårdare och en aktiv fotbollssupporter är en del av min identitet, en del av den jag är, och inget jag kan eller tänker ge upp. Vill man vara med i de goda tiderna bör man även stå upp i dåliga tider, så detta är en chans att visa att man lever som man lär. Dessutom, ni andra Djurgårdare som kommer att gå på söndag är mina bröder och systrar, det finns inte en chans att jag kommer att lämna er till ert eget öde och låta er stå där själva, vi firar segrar tillsammans och vi sörjer våra förluster tillsammans, som den familj vi är.
Matchen på söndag är ett unikt tillfälle att visa oss själva och våra antagonister vilket virke vi är gjorda av. Vi är redan halvvägs med tanke på att vi har fyllt vår bortasektion. Det kommer att vara en beslutsam och härdad skara Djurgårdare som ställer sig på södra läktaren på söndag. Det är svårt att frambringa någon större glädje så här på förhand, och det finns inga garantier för hur det går på plan, men det vi kan och ska göra är att visa bajarna att vi är Djurgårdens IF och vi ger aldrig upp. Med vår framgångsrika historia i ryggen med legendarer som Knivsta, Tumba och grabbarna med oss i hjärtat ska vi sjunga högt för skölden och visa stolthet och passion för färgerna.
Och oavsett hur det går på söndag ska vi gå rakryggade därifrån, stolta över att ha visat oss själva och omvärlden att en Djurgårdare ger aldrig upp!
/DIFVästerort
Missa inte derbysamlingen på Harry B James!
