Jens körde bil ensam till Odessa: “Jobbigare än jag trott”

När Djurgårdsfamiljen tog sig ned till Ukraina för Europa League-kval var det på minst sagt olika sätt. Det har vi redan skrivit om i vår långa rapport om resan till Odessa. Men sedan plingade det till på mejlen och vi fick in den här underbara reserapporten från JK-medlemmen Jens Rådberg – som körde bil till och från matchen helt på egen hand.

Här är Jens berättelse:

Jag hade redan innan lottningen bestämt att jag skulle bila ner på bortamatchen. Dels för jag älskar att långresor, och gärna till nya länder jag inte besökt. Dessutom föredrar jag att resa landvägen framföra flyg. För att kunna se landskapen, landsbygden och uppleva kulturen i landet.

Jag tänkte dock innan lottningen var klar ”om det blir typ Ukraina/Israel/Azerbadjan eller liknande kanske jag får överge tanken att bila”.

Nu blev det Ukraina och eftersom det ändå var så dåliga flygförbindelser så bestämde jag mig till slut för att ta bilen.

Att jag reste själv är inte märkligt för de som känner mig. Jag älskar att resa själv! Jag har träffat så många vänner och härliga människor när jag rest ensam runt jorden. En gång tog jag en buss ensam på julafton från São Paulo i Brasilien till Lima i Peru. Korsade hela Sydamerika från öst till väst. En och samma buss hela vägen och resan tog 110 timmar. Vi kom fram ett par dagar innan nyårsafton. Jag blev så bra vän med den peruanska kvinnan jag satt bredvid på bussen att det slutade med att jag firade nyår hemma hos hennes familj i en förort till Lima.

Jag kan inte säga att jag ångrade mig någon gång under resan. Men det var jobbigare än jag trott. På vägen ner åkte jag via Nynäs – färja till Gdansk – bil till Krakow och sedan bil in i Ukraina.

Jens i Krakow i Polen.

Jag valde den 20 mil ”kortare” vägen på landsbygden genom Ukraina ner till Odessa. Det skulle visa sig vara ett misstag. Stora hål, ojämnheter och kratrar i vägbanan gjorde att man långa sträckor inte kunde köra snabbare än 30 kilometer i timmen. Dessutom har jag ingen AC så det var jävligt varmt stundtals. Sista 100 milen mellan Polen – Odessa tog cirka 27 timmar.

Mina nära och kära sa väl inte speciellt mycket om resan, de är vana med mina konstiga äventyr. De skrattade mest. De tyckte såklart jag borde ha tagit flyget ner. Och att jag kanske borde växa upp och bli normal snart haha.

Polarna tyckte mest jag var dum i huvudet och försökte få mig att boka deras flyg. ”Du kan ju för fan inte köra ner ensam, åk med oss istället”.

Någonstans i Ukraina.

Väl nere i Odessa hängde jag med gamla vänner och nya bekantskaper. Jag bodde på samma hostel som en annan DIF som reste ensam. Dagen efter matchen reste han till Mariupol och är fortfarande kvar i Ukraina. Men jag har inte hört något från honom på ett par dagar, så vi får hoppas han tar sig hem helskinnad haha!

Jens med vänner på beach club i Odessa.

På hemresan bestämde jag mig för att åka via Kiev istället. Jag sov några timmar i bilen efter matchen och åkte i gryningen mot Kiev. Jag gissade att vägen skulle vara av bättre kvalitet upp dit. Det stämde, och resan flöt på bra ända till gränsen mot Polen. Det tog en jävla stund där, och tullen var övertygad att jag smugglade ”drugs, marijuana or hashish”. De gick igenom hela bilen men de hittade inget och jag kunde åka vidare!

Tyvärr var det något tekniskt fel på färjan tillbaka från Gdansk till Nynäs. Därmed var jag tvungen att köra hela vägen hem, via Polen, Tyskland, Danmark, Skåne och sen upp till Stockholm. Det, i kombination med att min semester tog slut på söndagen, gjorde att jag fick lov att köra i princip dag och natt för att hinna hem till jobbet på måndagen.

Polsk gryning.

Det blev många kaffestopp, powernaps på rastplatser, och bensträckare. Tur att en espresso kostade tre-fyra kronor i Ukraina. Jag hann med ett dopp i en polsk sjö på landsbygden!

Bad i en polsk sjö på landsbygden.

Sista sträckan, genom Danmark, Öresundsbron och upp i Sverige var en pärs! Varvade energidryck med kaffe och många korta bensträckare. Kom till slut hem klockan 01:00 natten mot måndag efter tre dagars körande all vaken tid. Klockan 06.00 på måndagen började jag jobba. Vad gör man inte för DIF?

Sammanfattning: 500 mil och 110 timmars bilresa totalt. Har fortfarande träningsvärk i hela kroppen från bilresan. Men satan vad kul det var! Speciellt nere i Odessa. Tack alla inblandade! Hoppas alla ni som inte åkte ner grämer er. Nästa chans i Europa kan ni inte missa!

Jens Rådberg

“Hemma i Stockholm, död”.