Reserapport: En tågtripp till Östersund

Årets fotbollspremiär är över, Östersund stod för motståndet, gatorna var allt annat än isfria och vi lyckades som vanligt få ett par spaltmeter text i lokalpressen, inte för att det hände speciellt mycket utan i vanlig ordning så var det skitreportage av skitjournalister…

Tåget tog sju ynka minuter att sälja ut en kylslagen torsdagskväll i Januari och efter många telefonmöten och mejl med SJ Charter så kunde vi ganska exakt en månad efter första släppet släppa upp ytterligare 200 platser till försäljning. Inte heller dessa räckte, vi försökte få fram fler men SJ hade slut på vagnar. Annars hade vi säkert kunnat bli 300-400 till.

Längtan var sedan lång tills över 700 Djurgårdare kunde kliva på det tio vagnar långa tåget på spår 19 på Stockholms central. Än mer imponerande är tågets längd då jävligt många valde att köra en Åre-weekend innan matchdagen. Vid rundvandring på tåget så klagade folk på att man fick mjölksyra i benen på grund av tågets längd men i övrigt var det stora leenden på allas läppar. Som vanligt var hela Djurgårdsfamiljen representerad i form av ultras, ungar, gamla F:are, Djurgårdsanställda, tanter och gubbar. Kort sagt de flesta var med.

En fadäs som både vi och SJ ber om ursäkt för är dom extremt långa toaköerna som uppstod stundtals på tåget. Anledningen till detta är som tidigare beskrivits tågets längd, för de som plockar ihop vagnsammansättningen kan ibland få problem då vagnarna plockas från ordinarie trafik så blir det helt enkelt de vagnar som finns tillgängliga.

I det här fallet var tyvärr sju vagnar av tågets 10 sådana som enbart hade en toalett, övriga tre hade dubbla toaletter i varje vagn vilket minskade köerna avsevärt där.

Självklart lägger vi in önskemål om att få vagnar med dubbla toaletter men det kan tyvärr inte garanteras.

Väl i Östersund så inträffade något som lokalmedierna borde lagt ner mera energi på än den smörja som senaste veckan har lagts ut, nämligen att halkbekämpningen i staden var totalt obefintlig vilket resulterade i att hundratals Djurgårdare hade grava problem att ta sig i till stadens igenbommade centrum. Benbrott av olika slag var senare en inte helt ovanlig syn på läktaren. Det var förresten därför en hel del valde att ta det säkra före det osäkra och leta upp en buske och urinera på vid stationen sedan man nåtts av rapporterna att det var vissa problem att ta sig till närmaste toalett…

Östersunds centrum var lika bommat som bolaget på en söndag men tre tappra ställen valde att öppna upp för oss som fylldes blixtsnabbt. Tyvärr fick sedan två pubar slut på glas… Nåväl, de flesta hade kannat på bra både på tåget och innan i Åre så det gjorde kanske inte så mycket.

Den ganska långa promenaden upp till arenan resulterade sen givetvis i ett antal mer eller mindre livshotande skador för våra ben och knän.

Själva matchen var inte speciellt välspelad, även här tog ölen i kioskerna slut och det var svinkallt men i 13 minuten presenterade sig nyförvärvet Marcus Danielson för Djurgårdspubliken genom att göra matchens enda mål.

Hemresan från Östersund var som den brukar, en del var trötta och passade på att snacka med John Blund medan ”nattklubben” i vagn 10 hade öppet tills vi klev av i Stockholm strax före 02.00. Trötta och slitna kaminer klev av tåget men redan pigga på nya resor med reseklubben, nästa resa med färdmedlet tåg går till Malmö den 3:e maj så vill du inte missa en rolig upplevelse, anmäl dig omgående HÄR.

I tidningarna har man sen kunnat läsa att det tydligen var en krigsinvasion och undantagstillstånd rådde i hela Jämtland.

Det som kastades in mot deras usla fotbollsspelare är givetvis inte snyggt någonstans och något vi självklart tar avstånd från om nu någon annan inte trodde det.

I övrigt räcker det med att konstatera att det var (och är) skitreportage från skitjournalister!

Joel Andersson
vice ordförande Järnkaminerna Stockholm