Har Djurgårdsfamiljen momentum efter uppehållet?
Det känns onekligen lite så.
Innan Eskilstuna borta skrev jag om hur vi kunde var tusentals och åter tusentals förr som intog olika stadskärnor där va varenda pub var fylld till yttersta gränsen. Den där måndagskvällen i Eskilstuna var det dags igen, över 4000 Djurgårdare höjde för några timmar invånarantalet och förutom alla pubar så var även varenda matställe fyllt med blåränder. En fantastisk avslutning på juli med stundtals riktigt bra stämning när sittplats och ståplats samarbetade.
22.01-tåget hem måste varit fyllt med 1000 Djurgårdare och ni som åkt tågresor hem med JK förr vet vad jag pratar om, det var ett jävla drag helt enkelt.
Sen kom dagen då råttorna anmälde DIF för falsk marknadsföring, seriefinal mot halvdanskarna Malmö FF.
Man vaknade på morgonen och tittade ut på en grå himmel men mot eftermiddagstimmarna sken solen upp sådär härligt som den bara kan göra på Djurgårdare. Matchen hade allt förutom det viktigaste: en DIF-vinst. Krysset förvandlades hastigt men mindre lustigt till en torsk i matchens sista sekunder.
Förutom detta faktum så skall alla blåränder som var där sträcka på sig ordentligt, redan på samlingen såg man hur sammanbitna alla var att leverera årets tyngsta drag.
Vardagsmatcher är perfekt då folk kommer efter jobbet och inte hinner bli folkparksfulla utan hinner precis få en lagom kanna på så draget blir som bäst.
Väl inne på arenan var stämningen stundtals elektrisk, HELA Sofialäktaren sjöng, kanterna kan ibland va svåra att få med och folk håller käften men icke denna kväll, tvärtom så startades många sånger “inifrån” klacken. Sittplats visade sig från sin bästa sida, själv är jag glad att jag inte spelar fotboll i ett motståndarlag för DIF för skulle jag få slå en hörna framför Slaktis skulle jag nog riva kontraktet i omklädningsrummet efter matchen.
Än en gång, den inställningen alla hade denna augustikväll, tar ni med den oavsett motstånd resten så kan i alla fall inte vi säga att vi inte gjort allt för att DIF skall nå Europaplats
På söndag kommer vi äntligen bli riktigt många i Norrköping igen, cirka 2000 blåränder har hittills köpt förköp och fler kommer vi bli. I ärlighetens namn så har vi varit ruskigt få dom senaste åren, 2000+ är egentligen det minsta vi skall vara i Peking oavsett matchdag eller tabelläge. Om inte detta övertygar er så kommer flera hundra Djurgårdare invadera staden redan på lördagskvällen för en rejäl sing-a-long på stadens gator och torg.
Kort sagt, har ni andra planer denna helg, styr om dessa och åk till Peking för i helvete!
Efter detta kommer Göteborg borta i mitten av september. Samma sak där, dom senaste åren har vi inte uppnått acceptabel nivå men nu kommer ett fullastat JK-tåg med nästan 600 pers och massor med snedresenärer och vi lär hamna på runt 1500 Djurgårdare där. Riktigt bra för en måndagskväll efter semestern.
Innan detta får ni givetvis inte missa bortaderbyt mot Gnaget där vi förutom att vinna matchjäveln kommer genomföra den tyngsta supportermanifestationen på länge, kanske någonsin. Nämligen “Supportrarnas halvlek”. Om det kan ni läsa på annan plats på denna eminenta hemsida.
Återigen, tre bortamatcher på raken med riktigt bra nummer, nu börjar det likna inställningen hos Djurgårdsfamiljen som det skall vara!
Åk på bortamatcherna – gå på hemmamatcherna!
Joel Andersson
Vice ordförande Järnkaminerna
PS. Järnkaminerna stormar fram mot medlemsrekord, har du inte blivit det än, bli det nu! DS.