Jag drog in med roslagsbanan vid 24 tiden riktigt jävla taggad med Oasis dunkande i hörlurarna.
Innan hade det varit lite halv kaotiskt då Escapisten bangade i sista stund och folk blev osäkra på om det verkligen kunde vara soft att sitta i en buss 14 timmar till en pisshåla. Men som man brukar säga, det blir vad man gör det till!
Iallafall så bestämmer vi oss för att åka och jag möter upp Diakite, 182 56, Tannen, Standard och Velbon vid östra station.
Trycker i mig en burgare vid östragrillen. Alla är taggade och vi börjar så småningom knata ner mot stadion med våra tunga väskor med alkohol.
Väl där står ett femtiotal djurgårdare som ska med på denna legendariska resa. “Lovar & Svär” dunkar ur en bergsprängare och det finns en stämning i luften som är magisk. Alla känner på nått sätt på sig att resan kommer bli riktigt fet.
Väl där blir man riktigt taggad och glad att man bestämde sig för att hänga med. Vi yngre beslagtar sedan bakre och tjockisarna fick ta främre. Vi kom ungefär till Valhallavägen innan “främre buss är full med skit” drogs igång. No mercy.. Vi är yngre men vi är tyngre!
Krökandet drog snart igång på allvar och lådvinet vandrade från mun till mun, såklart dracks det även en del bärs och kir. “Denna flaska den ska vandra…”. Stämningen var riktigt skön och i bakre fick vi snart besök av vår nye ordförande, Kojak, som kom och hälsade på oss yngre. Vilket enligt mig är klockrent ledarskap.
Sen började surret om halsdukarna och vi fick bra svar på våra frågor. Jag har tidigare varit orolig för att vi är påväg mer åt jippo-hållet men efter ett längre surr med herr ordförande så är oron som bortblåst.
Krökandet fortsatte in på småtimmarna och stämningen var på topp. I främre började pensionärerna slagga vid 4 tiden men sången fortsatte i bakre och till sist satt endast jag, iron-ical och Standard och knåpade ihop spontanramsor om landskapet i Norrland och en massa annat nonsens. Fascinerande hur mycket garv ett par kassa spontanramsor kan framkalla 7 på morgonen när man är övertrött. “Träden sitter tätt som fan ooooooooohhhhoooooh….”
Väl på morgonen stannar vi vid nått liten bruksort för frukost och tankning. Alla tror att vi snart måste vara framme men det visar sig att vi inte ens har åkt halvvägs…
Slumrar därefter till i några timmar.
Senare mitt på dan stannar vi i Umeå för käkstop. Vi hittar nån jävla norrlandskedja vid namn Frasses.
Därinne står en vilsen norrlänning som vägrar stressa för att det kommer in 20 Stockholmare som ska ha käk.
Denna härliga konversation utspelar sig även därinne.
1: Ska man ha kycklingburgare?
2: Nej fyfan.
1: Heter det kyckling?
2: Ja, vi är i Norrland, även fast det ligger en bra jävla bit bort så pratar man svenska även här.
Säkert roligare irl men men.
Från Umeå till Luleå börjar folk kröka igen och skönsånger som “Cant help falling in love” , “Det spelar ingen roll” osv dras av.
Matchen är inte så mycket att snacka om, skitspel av DIF och kraften att sjunga ut bönderna fanns inte riktigt där efter 14 timmar i buss, men skönt hets blev det då hemmaklacken som många säkert vet var belägen ungefär 10 meter ifrån våran. Skön snut som lekte FBI och stirrade på mina skor (som hade blivit röda av röken) i hela första förövrigt.
Annars blev vi förhållandevis trevligt behandlade och kunde gå fritt runt arenan och dricka bira på olika pubar. Detta gjorde dock också att det var hur enkelt som helst att traska in i Luleåklacken vilket vi också gjorde.
Jag, Diakite, Velbon och Standard får tag på en banderoll som vi lyckas ta med till DIF-klacken.
Standard går upp på räcket, vänder på banderollen och river sönder banderollen samtidigt som alla tokhetsar mot björnarna. Alltid lika kul att provocera bönder!
Slutet av matchen är inget att snacka om, skitresultat och lagom kul att direkt hoppa in i bussen igen.
Efter matchen skedde lite småbox här och var och vår buss fick invänta en grabb som hade hamnat i bråk. Tydligen hade 3 syrianer hoppat på honom och tagit hans plånka. Men han var lika glad för det.
Efter några Bertz och skönsång var man på topp igen och stämningen nu var nog den bästa på hela resan. “Sloop john B” körs länge och därefter sätter någon på “Three little birds” i stereon. Nu glömmer folk resultatet och inställningen är på topp. Vi i bakre knåpar på en Sharbel ramsa som snart får grymt tryck. Dessutom drar vi i bakre igång en gammal klassiker som skapar grymt gung i skön takt.
http://www.youtube.com/watch?v=LpCIWdeVAiQ
http://www.youtube.com/watch?v=PdjTfprh1YI
Sedan stannar vi i Skellefteå och snor en rondellgubbe som föreställer en saikspelare i full mundering. En pruttfull Tannen sätter senare på sig hjälmen och säger att han är Lehtonen och att alla ska slå honom i huvudet med hockey klubban.
Sedan händer nog det mest oklara på hela resan. Janne Ednertz kommer bak till vår del av bussen och drar en massa fräckisramsor. Riktiga jävla fräckisar var det också haha.
Juste glömde berätta det DIF hockeys VD var på vår buss och var lika mental och galen som alla andra, tokhyll!
Efter ett tag stannar vi i Övik för käk där en massa bönder vill slåss och är allmänt dumma i huvudet. Ingen pallar med dom och ingen slagväxling sker vad jag ser. Dom fortsätter dock att muppa sig och åker med sina fula bilar i en karavan framför oss i 30 km/h.
Sedan somnar dom flesta. Vaknar vid Uppsala och kan konstatera att det har varit en riktigt härlig resa med Djurgårdsfamiljen! Kanske inte den bästa reserapporten men hoppas ni som inte var där fick en susning om hur det var.