SÅ MINNS VI STADION. En av de som mest stått vänd med ryggen mot planen får chansen att berätta om sina känslor för världens vackraste arena. Intervju med Ludde Frishammar.
Namn: Ludde Frishammar
Ålder: 24
Sektion: Klacken
Vilka känslor dyker upp i kroppen när du tänker på söndagens match?
– Jag har fortfarande svårt att greppa att söndagens match blir den sista på Stadion. Jag vägrar att tro att det är den sista någonsin, men det går inte att komma ifrån att det är slutet på en lång period med Stadion som hemmaplan. Det är klart att det känns väldigt sorgset, men samtidigt är jag taggad på att göra allt för att få den sista Stadionmatchen till den bästa. I alla fall stämningsmässigt.
Vad innebär Stadion för dig?
– Det är verkligen ett andra hem för mig. Jag har spenderat många tifofix-timmar i Torben Grut-salen innan den blev en kampsportslokal, och jag har spenderat minst lika många tifofix-timmar i medlemstältet. Förutom det så är jag ofta på Stadion för att snacka igenom saker med Lena eller bara ta en kaffe i Klockis. Och på matchdagar ser jag till att så ofta som möjligt göra mig ledig så tidigt som möjligt för att kunna vara en av de första på plats och sätta upp banderoller och förbereda inför matchen. Min bästa Stadionkänsla är att ha allt under kontroll inför matchen och få känna solens värme ett par timmar innan det är dags att bege sig till krogen eller Humlan.
Hur kommer din söndag se ut?
– På söndag kommer jag att vara på Stadion tidigt. Förhoppningsvis hinner jag sova ett par timmar, men det är inte helt säkert. Jag har varit bortrest i veckan, så behövs det ett nattpass dagen innan för att hinna färdigt med tifot tar jag på mig det. Vi kommer ha mycket att förbereda inför matchen och jag tänker vara en av de första på plats. Alla som vill är självklart välkomna att hjälpa till på det sista tifofixet på Stadion. Efter att vi är färdiga där så tar jag mig till Humlan och hänger med mer eller mindre alla Djurgårdare jag känner. Vi siktar på skön musik, sol, öl och souvenirförsäljning.
Vad är det sista du ska göra innan du lämnar Stadion?
– Umgås med de jag alltid umgås med. Vi har skapat många minnen tillsammans på Stadion, och tillsammans får vi lov att skapa några sista minnen. I alla fall i samband med en allsvensk match.
Du har stått en del på räcket de senaste åren – vad är det bästa minnet därifrån?
– Svårt att svara på, men det är något magiskt med växelramsorna med Lidingösidan. När både Sofia och Lidingö är taggade och ljudvolymen ökar successivt på “Kämpa – Djurgården” så är gåshuden ett faktum. Kvalet mot Assyriska är svårslaget från räcket, men det sjukaste målraset skapade vi nog i år mot Malmö vid vändningen. Ta er tid och kolla på räckets lutning på Sofiasidan på söndag, det vek sig ganska ordentligt.
Vilken sång vill du ska eka högst på söndag?
– “Vi är från Stockholm” ska låta högst på söndag. Men på söndag gäller 90 minuters sång. Det finns inga ursäkter för något annat. Det är vår sista allsvenska match på Stadion och det är oförlåtligt om vi går därifrån och känner att alla inte gjort allt för att hedra dess minne på ett så värdig sätt som möjligt.
Bästa minnet tifomässigt?
– Jag är stolt över våra två oh-flaggor i första halvlek och pyroshow i andra halvlek mot Kalmar i år vid UCS tioårsmatch, men annars är jag svag för tifon som involverar hela Stadionpubliken. Premiärerna i år och förra året gillar jag väldigt mycket. På pyrofronten är det häftigt att jämföra bilder och se hur mycket vi utvecklats. I dag kan vi genomföra säkra effektfulla bränningar över hela Sofialäktaren.
Bästa minnet sportsligt?
– Hösten -09 var speciell. Från att ha givit upp det allsvenska kontraktet till att hämta tre poäng i Helsingborg samtidigt som Bajen åkte ur och återfå hoppet. Urladdningen mot Öis med nio man på planen och sen kvaldramat är två speciella Stadionminnen.
Bästa minnet överhuvudtaget?
– Jag har många roliga minnen från tifofix och vårt gamla förråd. Det var en tid då vi hade jävligt kul men knappast skötte oss exemplariskt… Stadion blev lite av en fritidsgård och så skulle vi knappast bete oss idag. Från vodkafyllor till tejpkrig och allt däremellan. Jag har galet många minnen från icke matchdagar som jag tar med mig.
Stadion kommer ju trots allt stå kvar – har du någon idé om hur man skulle kunna hedra minnet även i framtiden?
– Jag hoppas att DIF kommer jobba för att fortsätta ha några sorts arrangemang på Stadion även i fortsättningen. En match om året med lite sköna DIF-profiler som spelar är en idé. Annars kommer jag att hedra minnet genom att kontinuerligt gå dit tillsammans med någon kompis, sätta sig en stund på Sofiasidan och snacka lite minnen. Det är oerhört skönt att vi fortfarande kommer att ha den möjligheten.