Det är en kylig måndagskväll i april. En arena i södra Stockholm är upplyst i gult, rött och blått. Innanför väggarna spelas det fotboll i elljuset. Sången från läktaren dånar runt planen för att sedan stiga upp och ut i Stockholmsnatten. Hela arenan står upp och skanderar “Kim Källströms järnkaminer”.
Det är matchminut 90 och Djurgårdens IF, Stockholms Stolthet är på väg mot seger i den allsvenska premiären. På Sofialäktaren har 2300 killar och tjejer gungat konstant matchen igenom trots att skavsåren svider från de nyinköpta skorna. Tifot som vecklades ut vid matchstart har redan hunnit göra resten av landet avundsjuka. I Solna har sorkarnas supportrar stängt av TV:n för de tål inte att se festen. I Dalarna sitter man inne på diverse internetforum och ljuger ihop ursäkter för varför vi sjunger både högre och bättre än deras lag.
Själv står jag inne på läktaren, mitt i gröten och bjuder på ett brett leende när jag ser vad vi åstadkommit. Runt omkring mig ser jag gamla vänner som återförenas. Jag ser föräldrar som har svårt att hålla koll på barnen som inte vill sitta stilla när DIF går till anfall. Jag hör kompisgäng som skrattar och ser pensionärer som dansar! Det är en salig blandning av fanatiker och romantiker som väntar på att domaren ska blåsa av så att vi får jubla.
Det är en kylig måndagskväll i april. På en arena i södra Stockholm spelas det fotboll i elljuset när domaren sätter pipan i munnen. Glädjen är tillbaka, återigen slår det mig varför jag envisas med att lägga min tid på den här föreningen. Det är för att få vara på plats kvällar som denna. En kväll i extas. En kväll med vänner. En kväll med Djurgårdsfamiljen.
Vill du också vara med och uppleva detta? Köp säsongskort på Sofialäktaren! Köp biljett till premiären mot Sirius den 3 april!
