Lördag, solsken, Järnkaminernas dag och återstart av Allsvenskan. Kan det bli bättre? Faktum är att Djurgårdsfamiljen kan stå ytterst rakryggad även när det blåser snålt.Förlorade toppmatcher, skador på nyckelspelare, vånda på läktarna. Så skulle man kunna sammanfatta 2016 års första halva fotbollsmässigt. Men trots allt det där har vi på läktarna faktiskt all anledning att stå rakryggade under sommaren och hösten.
Trots vikande resultat och spelare som kommit och gått har vi stått kvar där vi alltid stått. Tusentals blårandiga själar som vägrar ge upp även när vindarna är kalla. Vi har sett det mesta, och vi har enats av det.
Efter en vår med många besvikelser har vi fyllt ett tåg för runt 600 personer – nästan två månader före avresa. Vi i Järnkaminerna blir fler och fler medlemmar. Vi har snart passerat 3500 och hoppas växa ytterligare innan året är slut. Ett större Järnkaminerna innebär fler roliga och billiga resor och andra evenemang.
Framför allt så har vi under de senaste åren av stora och små motgångar fått en lika tung som stark kärna i våra supporterled. Vi blir fler och fler som aldrig missar en match, alltid träffas före och efter matcherna och alltid står upp för Djurgårdens IF på läktarna, så många minuter och timmar som det krävs.
Det är det där som vi måste fokusera på under sommaren och hösten. Vi är mer enade än någonsin och det är vår styrka. Vi har ofta varit färre men vi har alltid varit värre. Det är vi som står för kvalitet i Stockholm. Det där leendet när någon frågar var man kommer ifrån och man svarar: Stockholm.
Det där leendet är vårt.
Så kära Djurgårdare, slut upp på parksamlingen på lördag. Slut upp på Stockholmsarenans olika sektioner. Tillsammans skapar vi det där galna trycket som får alla andra att bara stå och gapa.
Vi är förenade i ett enda mål: Att ta Djurgårdens IF till nya höjder.
Det är något att vara väldigt stolt över.
—
