Järnkaminernas ordförande Viktor Adolfsson skriver om våren som varit – och varför det nu krävs hårt arbete av alla i och runtomkring DIF.
Enade av motgångar – stärkta inför framtiden
I mars 2010 valdes jag in i Järnkaminernas styrelse, bara ett par månader efter att jag stått på innerplan på Stadion och kramat vem som helst som jag kunde få tag på. Vi hade med nöd och näppe klarat oss kvar i Allsvenskan genom det där sagolika returmötet mot Assyriska.
Samma vår dansade vi oss till en SM-final i hockey, men sedan dess har våra led präglats av andra tongångar. 2010-talet har kantats av motgångar, helt enkelt. Det är också det som härdat oss.
Den nya generationen som tagit över sedan flytten till Stockholmsarenan (och egentligen innan det) har växt fram under år av sportslig motgång. Vi har inte varit bortskämda med några storsegrar eller klacksparkar, vi har fått sjunga sönder våra halsar för varje poäng. Någonstans där tror jag att en mentalitet utformats. Vi har en växande kärna som siktar på att gå på varenda match oavsett stad eller land. Vi har en tendens att sjunga som högst när vi släpper in mål. Vi är de enda som kan dansa och sjunga oss igenom hela pausvilan i Sverige 2015.
Det är med andra ord jävligt kul att vara DIF just nu. Vi har haft en fantastisk fotbollsvår i Djurgårdsfamiljen efter alla fiaskon, alla interna stridigheter och all sorg vi genomlidit de senaste åren. Det är precis därför vi inte får glömma vad vi formats av. Med sportslig framgång kommer stora utmaningar för våra led. Det är då vi verkligen sätts på prov. Då är det extra viktigt att vi som varit med på resan under 2000-talet kliver fram, tar täten och formar nästa generation – och den efter det. Om vi släpper taget, hur ska de andra veta hur de tar det vi format tillsammans vidare?
Järnkaminernas verksamhet har upplevt precis samma resa som resten av Djurgårdsfamiljen de här åren – men vi har gått stärkta ur den. Nu har vi en grund byggd för att få vår supporterskara att växa ytterligare. Därför hoppas jag också att du som inte redan är medlem blir det på matchen imorgon (det kommer att vara lättare än någonsin). Ju fler vi är desto bättre framtid för vår supporterkultur.
Nästa gång jag står på en gräsmatta och kramar varenda blårand jag kan få tag på hoppas jag att just du är med mig. Och jag hoppas att vi firar något större än ett klarat allsvenskt kval.
Enade av motgångar – stärkta inför framtiden.
Viktor Adolfsson
Ordförande
