Bortamatchen mot Malmö närmar sig och tusentals djurgårdare planerar sin resa ner för att se DIF spela fotboll, 50 mil från huvudstaden. Varför, kan man fråga sig? Varför lägga så mycket tid, energi, och för den delen pengar, på en resa till en stad i Sverige, dessutom bara över dagen?
Du skulle nog få svaret “På grund av kärleken till Djurgårdens IF” som svar från många. Det är inget dåligt svar, för även du som inte planerar att åka ner till Malmö och läser det här kan relatera. Du har kärlek till Djurgårdens IF. Du lägger många timmar om året på att resa till och från hemmamatcherna, du sjunger under matchen, åker sedan hem och läser allt du hittar skrivet om matchen som precis spelades. Dagen efter slår du tillbaka gliringar från dina kollegor/klasspolare om att vi var få på läktaren och att Pelle är världens tråkigaste tränare. Du förklarar för dem att det inte spelar någon roll vad de säger, vi är DIF och vi är fortfarande Stockholms Stolthet. Du står upp för DIF.
Att se DIF på hemmaplan är fantastiskt just nu. Det är första gången på många år som man verkligen längtar efter nästa match och se blåränderna spela inför en fanatisk hemmapublik. Det har dock inte alltid varit så. Under flera år har det varit riktigt skralt på hemmamatcherna och stämningen har ibland varit avslagen. Glädjen har inte infunnit sig som den borde. Under de här åren är det bortaresorna som har varit livlinan. Det är där vi har knutit band med varandra och det är där vi har hittat drivkraften att älska Djurgården oavsett vad som händer.
Varje gång vi tar första steget in på bussen, tåget rullar in på perrongen eller polarens farsas bil rullar in på parkeringen vet vi att det är dags. Dags att inta Sveriges vägar och rulla bort till en stad väsentligt mindre än vår egen för att se 90 minuter fotboll och sen vända hem igen.
Innan sommaruppehållet möter vi i tur och ordning Åtvidaberg, Halmstad, IFK Göteborg och sen Malmö på bortaplan. Jag vill att både du som läser det här och känner igen dig i beskrivningen och du som inte gör det men är nyfiken, att åka på minst en av de här matcherna. Malmö kommer bli årets partyresa, men jag vill minst lika mycket åka på de andra tre. Det kommer jag säkert att göra också. Varför?
För kärleken till DIF såklart. Men framförallt gör jag det för att det är så förbannat jävla roligt.
//Micke Larsson, vice ordförande Järnkaminerna
