Så minns vi Jonson och Dembo

Mattias Jonson

Sedan han kom till klubben 2005 har Mattias Jonson kämpat och slitit för världens vackraste sköld. Han har ofta gått skadad men aldrig gett upp. Flera gånger har han säkert spelat på sprutor och smärtstillande. Det självklara minnet är när han räddade oss kvar i Allsvenskan med sitt nickmål på stopptid i förlängningen mot Assyriska 2009.

Icke att förglömma räddade han oss kvar i den högsta serien även i år med sitt 3-1-mål borta mot Halmstad. Mattias Jonson har flera gånger tagit stort ansvar defensivt trots att han är anfallare. Till exempel i Champions League-kvalet mot Ruzomberok när Markus Johannesson blivit utvisad, då spelade han i stort sett högerback. Det är väldigt synd att skadorna hållt Mattias borta långa stunder, det hade varit underbart att ha fått se honom ännu fler gånger i DIF-tröjan.

Tack för allt Mattias!

Pa Dembo Touray

Från den där underbara dagen i Borås när den ständige bänknötaren Pa Dembo Touray dansade runt med förstemålvakten Andreas Isaksson och de andra på innerplan på Ryavallen till derbysegern mot Gnaget i höstas – det går en röd tråd i relationen mellan allsvenskans biffigaste målvakt och hans publik.

Dembo har, trots svängigt spel och annat, alltid haft publiken i sin hand. Oftast med all rätt. Med honom i målet har vi tagit mängder med derbyskalper, till exempel har vi inte förlorat mot Solna aik sedan 2009. Den självklara minnesbilden är dock när han, vid ställningen 5-1, sprang upp och fick slå en straff mot Elfsborg i sista omgången 2005, när SM-guldet redan var säkrat. Dembo sparkade upp halva gräsmattan men bollen gick in och han firade som om han avgjort en VM-final. I samma match räddade han dessutom en Elfsborgsstraff.

Tack för allt Dembo!